Sad.
Idag lämnade vi Liten tillsammans på förskolan. På söndag kväll och måndag morgon förbereder vi alltid Liten och berättar som vanligt att det inte är vi som hämtar efter dagis och vem som kommer göra det. Ofta frågar hon om vi kan följa med hem till XX eller om vi kan hämta henne ändå efter dagis, ibland blir hon ledsen men vi försöker alltid vara positiva och berätta hur roligt hon kommer ha, att det ska bli kul att vara hos XX! Även om man står där och helst av allt vill grina för att det är så jobbig så hjälper det ju inte Liten, de känslorna får man stoppa undan för hennes skull.
På dagis ville hon inte gå från oss, vi gick ut på gården till fröknarna och barnen och sa hej då, puss och kram, som vanligt. Liten höll sig kvar, kom flera gånger tillbaka med utsträckta armar och ville ha fler pussar och kramar, utan leende, hon ville bara säga hej då flera gånger. Det svider så jävla mycket i hjärtat när man lämnar henne en måndag och vet att det kommer dröja 7 dagar innan vi ses igen! Framför allt gör det ont att se henne bli ledsen. Det gräver ett hål i hjärtat!
