Kärlek
Så var vi samlade igen, hela i kropp & själ♥
Liten cyklade på sin trehjuling inne (med hjälp och allt!) medan jag & P lagade middag, hon stannde till vid köket och ropade "mamma umpe, jag måste pussa på bebisen!" så fick magen en stor puss av storasyster!
Mina älskade!
Hej, hamnade på din blogg när jag sökte runt på bonusmamma då jag själv hamnat i den situationen ganska nyligen. Det är svårt att veta hur jag ska förhålla mig då jag inte vill kliva in för mycket för tidigt. Hur funkade det för dig? Känns det inte konstigt att liten kallar dig för mamma? Hur funkar relationen med den andra partnern alltså litens mamma?
Jag har aldrig tänkt på detta förut så detta är en ny värld och jag vill att den ska funka så bra som möjligt, speciellt när vi har varannan vecka. Vore kul att höra hur det funkat för dig?
Hej! Va roligt och spännande! Vilken roll du får i barnets liv beror helt på vad du är beredd på att ställa upp på och vad barnet ger dig för roll, självklart handlar det mycket om hur du och din partner ser på saken. För oss har det inte handlat om "ditt" eller "mitt" barn utan om att vi båda tycker att det är viktigt att jag också finns där som en trygg vuxen i hennes liv.Jag tycker att man ska ta det ansvar som känns naturligt, jag lät Liten komma till mig först, lät henne ta första steget. Lever man ihop blir det oundvikligt eller mycket märkligt för barnet om det är en vuxen hemma som inte hjälper till eller kan finnas där, men det är vår uppfattning:) Liten började kalla mig för "umpe" och seda för mamma, de sista försökte vi dock avstyra vilket resulterade i att hon började säga mamma umpe eller mamma Jennie, för oss har det inte handlat om vad hon kallar mig utan att hon själv får välja. Vår relation med Litens mamma är tyvärr idag komplicerad och olika själ, men som jag hoppas blir bättre då det framförallt för Litens skulle är det bästa. Idag älskar jag Liten precis lika mycket som vår bebis i magen, men det är långt från alla som varken vill eller kan ha de känslorna för någon annans barn. Hur ser din partner på din roll i barnets liv? Jag hoppas att ni kan hitta en balans där ni kan fungera som en familj tillsammans:)
Tack för svar! Ni verkar ha det mysigt. Eftersom min relation är ganska så ny, speciellt med barnet då jag precis är presenterad. Så jag tror jag avvaktar lite nu i början och gör som du, låter barnet komma. Relation till barnets mamma är än så länge bra och jag har förklarat att jag bara kommer hålla mig i bakgrunden gällande barnets dagis och sånt men att jag absolut vill finnas om barnet vänder sig till mig.
Jag tror hon var nöjd med det och hon förklarade att hon tyckte det här var jätte jobbigt av egoistiska själ "mitt-barn" kansla, men att hon verkligen skulle jobba på det och att hon tyckte det var viktigt att vi hade bra kommunikation. Det gjorde att jag har mer förståelse för henne. Men det är inte lätt för att känna att man gör rätt och det är lite läskigt att vara en vuxenfigur i ett litet barns värld. Kommer fortsätta kika in här!! Kram
Vad härligt att höra:) Jag förstår precis den känslan du har nu men snart kommer ni falla in en vardag där allt känns mer naturligt för er alla. Det ansvar du tar med dagis ect måste ju tillslut handla om hur du och din sambo vill lösa saker praktiskt, men som sagt det kommer en tid när det känns naturligt:) Det är stort att vara bonusförälder, man blir ju en förebild oavsett. Jag tycker att det låter som att du har en bra inställning oh jag hoppas verkligen det kommer fungera bra för er alla! Viktigaste är ju att barnet känner sig tryggt och älskat:) kram
