livetsombonusmamma

Jag kan bli så ledsen när jag läser om så många bonusföräldrar som lever i relationer där de upplever rollen som bonus förälder som ett problem. Det skrivs om konflikter mellan bonusföräldern och partnern, konflikter mellan bonusförälder och barnet/barnen, konflikter mellan den andra biologiska föräldern och bonusförälder. Det känns som att andra förutsätter att det ska uppstå problem i ett förhållande med bonusbarn. Jag skulle vilja veta vart alla lyckliga bonusföräldrar är?

När jag var 20 år träffade jag mannen i mitt liv och jag blev bonusförälder till en liten tjej som inte ens fyllt 2 år. P och jag pratade mycket om min framtida relation med dottern innan jag träffade henne och jag frågade honom om hur han såg på en framtida familj med mig. Vi pratade oroligt mycket om hur vi ville ha det och hur vi såg på saker och ting rörande barn och förhållande innan jag träffade Liten.

Mitt liv som bonusmamma har aldrig varit jobbigt eller besvärande, tvärt om, sen den dagen och jag liten träffades första gången har det varit underbart! Jag har aldrig känt att mig bortprioriterad eller avundsjuk på hans tidigare liv eller på Liten. P har alltid prioritera Liten, precis som jag. Vi har gått in i det här tillsammans, vi lever som en vanlig familj där vi delar på allt ansvar. Vårt liv ser precis likadant ut som för alla andra små barns föräldrar.

Liten och jag har ett jätte fint förhållande, hon gör ingen skillnad på mig och P och jag skulle aldrig drömma om att behandla henne på något annat sätt bara för att hon inte är min biologiska dotter. Jag har bara tagit den rollen som Liten givit mig. Vi har ALDRIG tvingat henne till något, vare sig vad hon ska kalla mig eller vilken roll jag ska ha i hennes liv. Liten vet att vi båda finns för henne och hon har aldrig visat att hon skulle vara otrygg hos oss. Vi har varit jätte noga med rutiner och vardag för att hon ska känna sig trygg. I min värld är hon ett barn som alla andra, som mest av allt behöver kärlek, trygghet och sin familj. Hon växer upp i två familjer med bonusföräldrar på båda håll, och det viktigaste är att vi alla vuxna runt Liten bryr oss, att vi alla sätter hennes behov främst, precis som alla andra föräldrar gör.

Den dagen Liten får syskon i vår familj kommer det inte innebära några förändringar mer än den stora förändring det innebär att hon får ett syskon! Hon är älskad och så saknad när hon inte är hos oss. Vi ser henne inte som "den enes eller den andres".

Vad jag vill säga med detta är att det kan fungera jätte bra i ett förhållande med barn, vad vi har är jätte fint och jag skulle aldrig någonsin vilja välja bort något om jag kunde. Liten är en helt fantastisk liten tjej och jag är så glad över att jag får vara en del av hennes liv. P är så otroligt fin om pappa, han är så underbar och mån om henne, hon kan inte ha en bättre pappa. Min familj har tagit emot henne med öppna hjärtan och öppna famnar och Liten tycker jätte mycker om dem. Hon växer upp i en dubbelt så stor familj men så länge vi alla runt om henne ger henne kärlek och trygghet kommer det bara innbära något positivt!


Är du en lycklig bonusförälder får du jätte gärna ta kontakt med mig!